Vem är du i ditt/dina barns framtid?

Många som kommer till mig anger sitt ex som största energitjuven som stressar dem i livet. Ett annat vanligt problem är att nya partnern och barnen inte fungerar ihop av olika orsaker. Oavsett orsak så är det vi vuxna som äger och behöver agera på problemet. Psykisk anspänning skapar snabbt även fysiskt kännbara problem.

Jag är själv uppväxt med föräldrar som inte kunde samarbeta och har inte pratat med min pappa på över 20år trots att vi bor i samma stad. Min kropp ville länge vända sig ut och in de gånger våra blickar möts någonstans. Inte ens ett hej delar vi. Frågan är dock vad som ger mest inre sår? Föräldrar som bråkar och baktalar varandra eller en helt frånvarande förälder? Förmodligen ger dem olika sorters sår…

Det bekymrar mig hur många mammor och pappor som väljer att sätta sig själv i första rum känslomässigt efter en separation eller ännu värre under pågående förhållande. Att spela ut sina känslor mot sina barn och sätta käppar i hjulen för ett fungerande samarbete för barnens bästa och därigenom även deras framtid som fungerande vuxna och framtida partners. För vissa barn är socialen inblandade, men efter egna erfarenheter och efter att ha hört kunders historia så känns dem som en tandlös instution som verkar ha tappat eller inte har tillräckligt mandat att utöva “för barnets bästa”.

Barn ska inte vara rädd eller orolig för att vistas hos någon förälder. De ska inte behöva agera psykolog eller lyssna på negativa uttalanden om sin andra förälder. De ska ha en trygg tillvaro med både rutiner, regler, stöttning och kärlek.

Så handen på hjärtat Vilken förälder är du?

Jag har gått i olika sorters terapier senaste 3 åren för att kunna lita på, respektera och kunna leva med en man utan att mitt bagage ska förstöra allt. Rekommenderar bland annat Gestaltterapi, kinesiologi, hypnoterapi och Mindful tapping. Dvs terapier där man även jobbar med det undermedvetna, för det är där våra inre demoner/ilska/frustration/rädsla/osäkerhet/trauman bor.Jag är så oerhört tacksam att jag och min sons pappa fungerar väl tillsammans efter vi delade på oss. Stöttar varandra när vi behöver byta datum. Kan prata om livet i telefon eller när vi ses. Om något händer bestämmer vi tillsammans hur det ska lösas. Och kan gå på sonens aktiviteter tillsammans och ha trevligt under tiden. Alla behöver givetvis inte ha det så. Men lämna BARNEN utanför era vuxenproblem.

Ta tag i dina egna demoner och låt inte dina barn eller partners betala priset. Bra hjälp finns att få och det är aldrig för sent eller svagt att be om hjälp. Speciellt inte om du skadar dina nära och kära på olika sätt.

Med kärlek
/Anna